jag hade kommit ner i koket for att fraga var sopkvasten torde befinna sig efter ett sms dar hon talat om for oss att vi minsann torde veta att staderskan inte kommer och att vi bast ser till att stada vart rum nu. Jag oversatte smset i mitt huvud till "jag har en onskan om att ni stadar ert rum nu och jag ar arg for att jag har gatt omkring och stort mig pa detta och av nagon anledning inte bett er tidigare eller inte ansett att jag ska behova be er". Hon, det ar systern i huset som tidigare onskat forandrae beteenden fran var sida dar jag och min partnerkamrat inte ansett att vi torde folja hennes ord. Hon borjar med att tala om for mig att jag torde visa hyfs och inte lagga filtarna pa ena kanten av sangen utan istallet vika de sa att de tacker hela nedre delen av sangen. Jag tackar for informationen och gor henne medveten om att min vetskap inte strackte sig sa langt men att jag blir glad att hon berattar vad hon forvantar sig av oss. Hon ber mig beratta hur jag gor hemma och om jag i vanliga fall ocksa sover i en dammig sang och om jag isafall anser att det ar ett propert beteende. Jag oberverar att jag sitter i en "damn if you do, damn if you dont -situation" och oversatter hennes ord i mitt huvud aterigen "jag ar arg, snalla se min ilska" jag svarar sa gott jag kan och forlater mig sjalv skulden gang pa gang nar hon forsoker fa mig att behalla en ilska eller ett krakilerat samvete.

Senare agnar jag i omgangar timmar at att fundera kring vart jag ska lata min grans ta vid och  med vilken typ av farg jag ska mala upp dessa granser for henne. Jag kande mig en aning utmattad med inte en gnutta arg eller skuldbelagd. Jag funderade pa om jag torde lata henne fa veta att jag blir trott av att fa vissa fragor viktade mot mig och att jag garna lyssnar pa hennes ilska men att jag tar det battre om hon sager det pa ett annat satt?

Ar tacksam for tankar, tips och kommentarer pa etta inlagg.. vad tanker du?

ama ropade ner mig i koket.

- Qutquli! utbister hon i ett leende och pekar pa en stol.

Jag slar mig ner och far tilldelat ris och en gryta med nagra potatisklyftor i.

det finns nagot som kallas gee har, harsket smar pa svenska. Detta tycker vardfamiljen att jag torde ata, dock smakar det lika illa som det later, trotts att jag flitigt forsoker anvanda de indiska ordet gee for att mildra mina assosiationer. Ama marcherar stolt fram till mig med platbuken i hogasta hugg och klickar ditt en rejal geeklump pa min tallrik.

- Beda anti... sager jag i forsok att avleda handlingen men misslyckas.

Jag funderar pa hur tydlig man ska vara om man vill saga nej i denna kultur och konstaterar att mitt typiskt svenska beteende inte ar valkommen i detta hus om jag vill bibehalla en belatenhet i tillvaron. Jag beslutar att byta strategi och nasta gang hon kommer och vill fylla pa mitt geebehov lagger jag handen over talltiken och utbrister

 - illa anti, illa, beda saco PLEASE! och... misslyckas

I samma stund sitter min partnerkamrat dubbelvikt over bodet i basta forsok att dolja ett gapskratt vilket hon inte heller lyckas med, det slutar med att alla runt bordet skattar, toligen at olika saker men det gor ju ingenting och jag kanner mig bade helt plotstligt rofyllt och otroligt frustrerad pa samma gang.

Efter maltiden har jag ett seriost samtal med vardmamman dar jag faktiskt lyckas fa henne att forsta att jag inte tycker om harsket smor. Hon berattar att hon inte tanker ge mig mer gee. Jag ler och kanner mig riktigt duktig, for det ska jag saga er, sahar tydlig behover man deffenitivt inte vara i sverige.

Vattenfall, simlektion for indierna i en grummlig sjo och en hel massa bussakande. Vi bodde pa barnhemmet dar Anu i vanliga fall arbetar. Underbara stalle utanfor all trafik dar husen ar byggda for att slappa in sa mycket solljus som mojligt for att slippa anvanda lampor, dar vattnet renas och ateranvands. Jag sov pa en 3 mm stock matta pa golvet och trivdes helt underbart.

Lite famijeinformation.

Ms Ama, som alltid befaller mig vad jag ska gora.

- byt klader, tvatta ansiktet, kamma haret, at, sta, sitt, sov...

Min plan ar att forsoka lara manniskan att stalla en fraga istallet. skulle du kunna kamma haret? eller kanske, ar du trott? Men det ar val hennes satt att beratta att hon bryr sig.

Mr uncle vardpappa som aldrig ar hemma, arbetar i bangalore och kommer hem pa helgerna, favoritsamtalamne, hur mycket mina foraldrar tjanar i manaden. jag har borjat vanja mig.

Akka, apurva. berattar om de mesta, hinuism, politik, kastsystem, arrangerade brolopp och mycket mycket mer.

Jag trivs aven fast jg ibland stor mig pa vissa detaljer. En riktigt fin familj.

Da var det den stora dagen. i allafall for alla som INTE behover gifta sig. sa vitt jag har pratat med manniskorna har ar det inte manga som ar sarskillt exalterade over sitt eget brollop. Efter att ha gatt manikang for familjen hela dagen innan avfardsdagen och blivit pahangd alla mojliga granniteter sa att ja kande mig som ett fyrverkeri i dess explotionsfas var vi fardiga for avfard. Mot Bangalore dar vi vantade en bilfrad kryssandes och hysteriskt tutande mellan tat trafik, med andra ord, som vanligt. Dagen 1 borjade med ett brudpar som sag ut som 57 fyrverkerier i dess explotionsfas samtidigt och jag fansierade om att jag befann vi pa maskirad hos alice i underlandet. Huset sjalva brollopet holls i var ett gigantiskt hotel blinkandes med sina 2800 lampor precis som nar ett paon till farsa skulle tanda julgransbelysningen och hela huset var tackt av lampor. De forsta 4 timmarna var det fotografering och 2000 personer stod i ko for att giva brudparet govor. Sjalv lyckades jag roa en hel hog manniskor med min tafatta canada som i preincip bestar av inledningsfraser och tackord. Pa mingelniva funkar det jattebra eftersom man anda inte hinner komma langre i samtalet an sa innan det ar drags att prata med nagon annan och dra om hela prociduren igen. Sedan var det middag. kokspersonalen kom med stora hinkar och slevade upp mat, tro det eller ej, det var ju RIS. efter att ha atit nagon mystisk bakterie som lyckades skapa kris i mina tarmar och roat mig at att efterratten smakade blombukett var det laggdags. Jag, 25 indier och 2 toaletter delade rum. Jag ska beratta att nar en bakterie skapar krig i tarmar som delar toalett med 25 indier som ska ta morgonbad samtidigt kan en helt vanlig morgon forvandlas till mcket komiska ogonblick da man tvingas kryssa mellan badtider och toaletttider for svensken och i slutandan var 52 indier involverade i mina magproblem. Allting gick bra, vi hann gora oss iorgning tillsist och titta pa dag 2 som bestod av brudparets ryggar i ett litet tempel gjord av blommor. i mitten satt brudparet med varsin coccosnot men jag sag tuvarr inte sarskillt mycket av det eftersom slackten stod i en ring runt dem.

Imorse fick jag i egen hog person vandra ner i koket dar Mr uncle, vardpappa stod och funderade pa hur man skulle knyta en slipsknut och undervisa mr uncle vardpappa hur man kan ga tillvaga for att losa problemet. Han verkade valdigt ivrig att lara sig och efter nagra slipsforsok visade han stolt upp den fardiga slipsknuten for mig.

- Tomba chanagide! utbrast jag

Han log och sa nagot med att traning ger fardighet.

Dar aker vi, jag och hoatmamman pa en tvahjuling genom mysore, det ar festival och vi ska besoka tempel. hon tar mig til tre hinuiska tempel dar pudja pagar hela tre dygn. Jag blir valsignad och forsoker sa gatt jag kan harma min hostmamma som ar mitt uppe i sitt pudjande. Shiva och elefantguden och 9 gudar till bugar vi och 99 precent av befolkningen oss for och hoppas pa battre tider...

Husen lag stenkast ifran varandra, pa en meter av 3 kunde har bo minst5 manniskor. Slummen. den vi besokte var for muslimer, overbefolkad i utkanten av mysore med sitt eget lilla styrsystem. Hit kommer inga poliser om det hander nagot, har finns ingen sjukvard eller trygghetsskyddsnat av sociala slag. Staten har bidragit slummen till reducerat pris, alla som lever har har ett slumkort och de kan kopa ris for 2 ruupiees istallet for 15 rupiees i sina egna affarer i sin egen slum. Vi besokte en skola, hon hade sjalv oppnat den, har gick flera hundra barn pa en yta av 10 ganger 7 meter och hon var den anda lararen. En indier berattade for mig att man inte kan umgas med de som har en annan kast an en sjalv och att det var anledningen till uppledningen. Jag underade varfor man inte far beblanda sig och forsokte soka information kring historik.

6 dagstidningatr och 3 tv kanaler sande var CAD-dag nar vi 18 deltagar i swy indien/sverige malade over klotter pa tempel i chamondihills trappor. dagen borjade med att vi klev pa fel buss och hade inte batalat for hela resan sa jag min partnerkamrat, en till indier och en svensk blev avstlappta mitt i ingenstans mitt emellan toppen och botten pa chamondihill. Vi svenskar forstod ingenting till en borjan, sedan forstod vi att vi hade 2 tim gangvag framfor oss. Det var nog den harligaste promenad jag varit med om pa lange. tank dig att hela dagarna vistas vid tung trafik som inte gor annat an att tuta och helt plotsligt befinna sig i naturen, bara tva svenskar och tva indier. utsikten talade om for oss att vi befann oss hogt over mysore och vi kunde harifran betrakta staden ur ett annat perspektiv. Jag kunde tilloch med observera att faglarna later likadant har som i svergie medan vi passerade annu en svang dar uppforspacken fortsatte tills vagen gjorde en tvarsvang igen.  Jag fubnderade pa hur sent vi skulle komma till malandet medan jag annu inte visste hur langt det var till toppen, val pa toppen var vitvugna att hitta en trappa som tog oss ner till bergets borjan dar vi med ett leende hjalpte vara vanner att mala fardigt tempeln med farg som var lika tjock som mjolk. en av kameragubbarna ville intervjua mig pa canada vilket inte gick sa jattebra, roligt va det iallafall. mycket lyckad dag.