Ostressen tar mig till spannade platsen i min dagdrommande varld nar jag inser att jag skulle kunna dagdromma hela dagen utan att behova kanna att jag inte fatt vettiga saker gjort. Detta skulle inte handa i sverige, darfor bor jag passa pa nu och stappa ner lite ostress i min resvaska och dela detta med mina vanner i sverige.

Barnen pa barnhemmet fick mig att nastan tappa hakan. Efter att de granskat min hudfrag i nastan 20 minuter borjar en av dem pilla i kompisens har. efter en liten stund fragar de om min hand, jag stracker fram den och far mig tilldelad en liten liten varelse som spretar med sina sma ben. jag later varelsen vandra vidare pa golvet och barnen fortsatter att blocka loss fran varandras har. Efter en stund blir jag forvanad att de inte ar forvanade och de skattar hysteriskt at min lite skrackslagna min da jag far tilldelat en storre varelse som bosatt sig i en av barnens har.

Ahej... sadar ja assa andras vi lite har. Jag gar pa sana har yogaklasser, du vet nar man ska vilka ihop sig sjalv och stanna dar i 5 anetag och sen ska man sla knut pa sina ben och stanna sa i 5 andetag. Han som jag tanar med sager att detta ar det traditionela virket. Jag tanker pa att man i sverige skulle saga att man vore nytankarde och alternativ om man sitter pa en stol med benen i kors utan att rora sig i en timma och har kallas det meditation och detta har funtis i manga manga ar. Jag lamnar yogastallet och observerar att min kropp kanns precis som barillas spagetti, nagot overkokt och sen blir jag en aning acklad nar jag tanker pa att jag fortfarande har ca 65 maltider ris kvar innan vi aker till sverige igen.

Bangalore.

Ja, inte ar et latt att hinna saker man planerar och inte ar det latt att vara organiserad heller men gilla laget kan man ju gora anda. Efter en hel hog med om och men sa far vi komma hem till en kvinna som varit fodd till man. Hon berattade om sitt liv, hur hennes foraldrar listat ut att hon var transsexuell innan hon sjalv visste det, hur hon vid 13 ars alder gick emd i en organisation for transexuella M to F som hjalpte henne att fa tillstand att operera om sig till kvinna. Hon gifte sig i ett *love-marrige* och hennes man oh hon vantar nu pa att fa adoptera ett barn. Forr var det lattare for transexuella M to F nar de kunde valsigna manniskor runt om i affarer och pa gator for att overleva ekonomiskt. I indien anses de vara heliga och kan bringa tur om man later sig valsignas av dem. Nu har staten gjort det svarare for dem och de ar inte langre tillatna att valsigna. Detta skapar problem for dem eftersom det ar myket svart for dem att fa ett vanligt abete. Giftemal ar inga problem och adoption inte heller. Hennes familj ar okej med det, i borjan var det trogt men nu ar det battre. Det ska bli spannade nasta vacka da vi ska intervjuva en transsexuell F to M och fa veta om det skilljer sig vilka problem som stots pa dar.

Kvinnors frihet, en mansklig rattighet eller vastvarldens utopier?

Visa inte axlarna, inte benen, inte brostkorgen med troja over om du inte tacker tygstycket med en sjal dessutom. Kamma haret propert, sta inte sadar, anvand armband, at, sitt, sov, vakna... N kraksade fram avstigningsplatsen for bussen till vart arbete innan jag gav mig av. Det kandes som om jag hade lart mig att cykla pa nytt, ensam i miljonstaden vantandes pa buss nr 80. N ar sjuk idag darfor far jag for en gangs skull kanna mig nagot oberoende av henne. Efter att ha vinkat till en kille fran USA som vistas i Mysore for att lara sig mer om yoga fragade jag busschafforen om han kunde vara snall att saga till mig nar vi narmar oss KEB avstigningsplats, han undrade vart min indiska van tagit vagen och jag berattade att hon var sjuk idag. Ibland kanner jag mig som "alla kanner apan men apan kanner ingen" speciellt nar busschafforer oberverat min exitens. Angaende killen fran amerika konektar vi pa minsta gemensamma namnare, bada ar annorlunda, precis som nar man befinner sig i frankrike och traffar pa en svensk, da blir man helt plotsligt grannar. 

Jag hoppar av bussen vid KEB och paborjar min vandring till barnhemmet.Jag hinner fundera nagra ganger pa hur jag ska beskriva att min partnerkamrat ar sjuk idag nar alla pa bernhemmet pratar ungefar 5 % engelska och jag pratar ungefar 0,02% Canada. Jag illutrerar influensa med hjalp av min kropp nar jag anlant och barnen gor mig medveten om vad sjuk heter pa deras sprak. Mr broloppsfixar-sir  som jag hade hoppats skulle oversatta en intervju at mig anlander aldrig idag, darfor beger jag mig hemmat efter att nagra barn busringt till Sverige pa min mobil. Jag tog promenaden hem som jag memorerat sedan bussturen denna morgon, funderade kring att ens handlingar i denna kultur inte bara paverkar en sjalv utan en hel hog med manniskor. Om jag blir utskalld av familjen har jag tydligen en skylldighet att beratta for min partnerkamrat eftersom hon bar pa ansvaret. Om jag gar till ett cafe i staden en aning for sent kan familjemedlemmarna fa daligt rykte. Jag oberverade varfor N ar sa noga med att jag pratar med henne om ALLT. Om ett rykte sprids ar detta utom kontroll. Jag tankte pa besoket vi hade i byn i samband med vart jobb. En hustru vars man sitter i fangelset for mord, hon berattade att hon skulle kunna ha sitt barn hemma och ta hand om det rent ekonomiskt men att hon ar tvungen att placera barnet pa barnhem pga att samhallet fryser ut henne. Enligt samhallet har hon inte ratt att bo ensam med hennes barn eftersom kvinnor ar inte sjalvstandiga har. Samhallet gor narr av henne om hon vistas utanfor dorren av anledning att HENNES MAN har gjort ett brott. HENNES MAN, en annan manniska som hon inte sjalv valt att dela sitt liv med, bortgift vid 16 ars alder. Jag tankte pa systern situal med att traffa sin nya man igar. Utbildning, kast, religion och horoskop stamde, foraldrrna hade godkant paret och nu hade hon sin talan. Mannen och hans familj anlande och jag placerades i koket. Systern och hennes familj presenterade sig en efter en for framlingen och jag kunde observera kalaset pa hall. Gang pa gang kom syster in till mig i koket med handerna for ansiktet, fnissandes.

- Whats happend, undrade jag.

- He is soooo ugly... sager hon och papekar att han ser sotare ut pa fotografier.

Hon hade ratt att saga nej till kandidaten och nasta gang kommer en annan, en ny och annu en kanske. Jag tanker pa alla dom som upplever det som hon upplevde den kvallen och tvingas saga ja och leva med mannen resten av sitt liv for annars forstor man ryktet for familjen.

...Och tank pa alla kvinnor pa kvinnohuset dar Miranda och Elsa arbetar, de har blivit omhandertagna av samhallet for att de blivit misshandlade av sina man. Omhandertagandet bestar dock till stor del av att forsoka fa kvinnorna att vilja ga tillbaka till sina man. Kanske for att samhallet fungerar sa, kanske for att man inte ar b\nagonting utan sin man i detta land.. Kanske?