Direktlänk till inlägg 2 mars 2010

Orgentering

Av Nina - 2 mars 2010 05:58

Kvinnors frihet, en mansklig rattighet eller vastvarldens utopier?


Visa inte axlarna, inte benen, inte brostkorgen med troja over om du inte tacker tygstycket med en sjal dessutom. Kamma haret propert, sta inte sadar, anvand armband, at, sitt, sov, vakna... N kraksade fram avstigningsplatsen for bussen till vart arbete innan jag gav mig av. Det kandes som om jag hade lart mig att cykla pa nytt, ensam i miljonstaden vantandes pa buss nr 80. N ar sjuk idag darfor far jag for en gangs skull kanna mig nagot oberoende av henne. Efter att ha vinkat till en kille fran USA som vistas i Mysore for att lara sig mer om yoga fragade jag busschafforen om han kunde vara snall att saga till mig nar vi narmar oss KEB avstigningsplats, han undrade vart min indiska van tagit vagen och jag berattade att hon var sjuk idag. Ibland kanner jag mig som "alla kanner apan men apan kanner ingen" speciellt nar busschafforer oberverat min exitens. Angaende killen fran amerika konektar vi pa minsta gemensamma namnare, bada ar annorlunda, precis som nar man befinner sig i frankrike och traffar pa en svensk, da blir man helt plotsligt grannar. 


Jag hoppar av bussen vid KEB och paborjar min vandring till barnhemmet.Jag hinner fundera nagra ganger pa hur jag ska beskriva att min partnerkamrat ar sjuk idag nar alla pa bernhemmet pratar ungefar 5 % engelska och jag pratar ungefar 0,02% Canada. Jag illutrerar influensa med hjalp av min kropp nar jag anlant och barnen gor mig medveten om vad sjuk heter pa deras sprak. Mr broloppsfixar-sir  som jag hade hoppats skulle oversatta en intervju at mig anlander aldrig idag, darfor beger jag mig hemmat efter att nagra barn busringt till Sverige pa min mobil. Jag tog promenaden hem som jag memorerat sedan bussturen denna morgon, funderade kring att ens handlingar i denna kultur inte bara paverkar en sjalv utan en hel hog med manniskor. Om jag blir utskalld av familjen har jag tydligen en skylldighet att beratta for min partnerkamrat eftersom hon bar pa ansvaret. Om jag gar till ett cafe i staden en aning for sent kan familjemedlemmarna fa daligt rykte. Jag oberverade varfor N ar sa noga med att jag pratar med henne om ALLT. Om ett rykte sprids ar detta utom kontroll. Jag tankte pa besoket vi hade i byn i samband med vart jobb. En hustru vars man sitter i fangelset for mord, hon berattade att hon skulle kunna ha sitt barn hemma och ta hand om det rent ekonomiskt men att hon ar tvungen att placera barnet pa barnhem pga att samhallet fryser ut henne. Enligt samhallet har hon inte ratt att bo ensam med hennes barn eftersom kvinnor ar inte sjalvstandiga har. Samhallet gor narr av henne om hon vistas utanfor dorren av anledning att HENNES MAN har gjort ett brott. HENNES MAN, en annan manniska som hon inte sjalv valt att dela sitt liv med, bortgift vid 16 ars alder. Jag tankte pa systern situal med att traffa sin nya man igar. Utbildning, kast, religion och horoskop stamde, foraldrrna hade godkant paret och nu hade hon sin talan. Mannen och hans familj anlande och jag placerades i koket. Systern och hennes familj presenterade sig en efter en for framlingen och jag kunde observera kalaset pa hall. Gang pa gang kom syster in till mig i koket med handerna for ansiktet, fnissandes.

- Whats happend, undrade jag.

- He is soooo ugly... sager hon och papekar att han ser sotare ut pa fotografier.

Hon hade ratt att saga nej till kandidaten och nasta gang kommer en annan, en ny och annu en kanske. Jag tanker pa alla dom som upplever det som hon upplevde den kvallen och tvingas saga ja och leva med mannen resten av sitt liv for annars forstor man ryktet for familjen.


...Och tank pa alla kvinnor pa kvinnohuset dar Miranda och Elsa arbetar, de har blivit omhandertagna av samhallet for att de blivit misshandlade av sina man. Omhandertagandet bestar dock till stor del av att forsoka fa kvinnorna att vilja ga tillbaka till sina man. Kanske for att samhallet fungerar sa, kanske for att man inte ar b\nagonting utan sin man i detta land.. Kanske?

 
 
Ingen bild

GLP

2 mars 2010 10:49

Jag kan förstå att du är chockad, låter som man är långt från mänskliga rättigheter. Men frågan är hur kan vi i Sverige hjälpa till för att få livet drägligare för dessa kvinnor. Är det något ni diskuterar i gruppen. Du som enskild kan nog inte göra så mycket just nu utan att själv råka illa ut, så var försiktig med vad du gör och säger. Kan tänka mig att det just nu är viktigt att du får så mycket information som möjligt för att förstå deras kultur och historia för att sedan kunna jobba vidare. Kan tänka mig att man får behov av att prata mycket när man upplever sådana orättvisor har ni möjlighet till det i gruppen också, ni måste ju alla vara i samma situation och uppleva allt detta.

Massor av kramar från mamma

 
Ingen bild

|Nina

3 mars 2010 16:35

jag tror inte att vi som grupp eller som svenska individer kan andra ett samhalle, jag tror att det kravs ett politiskt arbete som kommer fran indierna sjalva for att andra en sanhar struktur och det kommer inte att ske under de narmaste 50 eller 75 aren. om jag lat oroad i inlagget var det inte meningen, mina ord kanske later varre an vad jag kanner mig.

 
Ingen bild

glp

3 mars 2010 17:42

Du är så klok. Det stämmer nog att vi små individer inte kan förändra så mycket, det är dock viktigt att vi är medvetna om hur det ser ut i vissa länder i världen och Indien är nog inte ensamt om dessa förhållanden.Och du är ju på god väg att öka dina kuskaper. Jag blir riktigt avundsjuk när jag hör hur mycket du får se och uppleva. Det är ju massor under en så kort tid.

Pussar mamma

 
Ingen bild

Nina

4 mars 2010 05:04

Jag tror att sverige ar undantagsfall i kvinnors ratt till ett sjalvstandigt liv och tuvarr finns det mycket ojamstalldhet radande i Sverige ocksa. det ar mycket har som skiljer sig fran sverige har och det gor att det blir krock i skallen ibland. hur mar pollarna?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nina - 2 juni 2010 14:29

Nu har jag precis noterat att det var i princip 2 månader sedan jag skrev det sista ilägget på denna blogg. Jag sitter på biblioteket i Falun. Solen smeker staden med sina långa varma strålar och önskar oss välkommna till sommaren. Det känns som om j...

Av Nina - 8 april 2010 13:25

Sverige hemma igen. Den luften som jag andrats under desa två senaste dagar har varit den luft jag uppskattat mest så länge jag kan minnas. Friskt, svenskt och kallt. ...

Av Nina - 5 april 2010 16:04

Det var precis som att komma till Sverige pa lotsas, vadret sjonk till narmare 18 grader och vara Indiska vanner kladde upp sig i ljusbla vantar och koftor. Ooty, 38 kurvor upp pa ett jattelikt berg. Vackert. Jo jag tackar jag. 4 vilda elefanter och ...

Av Nina - 22 mars 2010 07:46

Ostressen tar mig till spannade platsen i min dagdrommande varld nar jag inser att jag skulle kunna dagdromma hela dagen utan att behova kanna att jag inte fatt vettiga saker gjort. Detta skulle inte handa i sverige, darfor bor jag passa pa nu och st...

Av Nina - 17 mars 2010 10:43

Ahej... sadar ja assa andras vi lite har. Jag gar pa sana har yogaklasser, du vet nar man ska vilka ihop sig sjalv och stanna dar i 5 anetag och sen ska man sla knut pa sina ben och stanna sa i 5 andetag. Han som jag tanar med sager att detta ar det ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards