Det var precis som att komma till Sverige pa lotsas, vadret sjonk till narmare 18 grader och vara Indiska vanner kladde upp sig i ljusbla vantar och koftor. Ooty, 38 kurvor upp pa ett jattelikt berg. Vackert. Jo jag tackar jag. 4 vilda elefanter och en aksjunka som strackte sig sa langt att jag frivilligt la mig i fosterstallning pa golvet mitt i den indiska govermantbussen for att stilla mina balansvatskor i inneroronen. A hej, a ha.. jag konstaterade en nervoritet  inom mig som jag lyckades koppla till kulturkrock och min ohyggliga konfliktradsla och blir full i skratt nar jag tanker pa vad sjutton det ar som driver mig att vilja kno ihop mig med en indier med hett temprament som pockar pa mina irritationsnerver. Gang pa gang gar det upp ett och annat ljus i mig att manniskan ar ju inte alls nonchalant, hon visar bara engagemang pa andra satt an vad jag ar van vid. Namen, manniskan ar ju inte alls oansvarig, hon bara gor vad som passar best i forhallande till var hon befinner sig och har star jag och forsoker vara svensk i Indien. Ja, det kan vara ineffektivt ibland, for en sjalv, leder till en massa frustration. Detta har jag lart mig lata ga, jag har en vision, den ar bla. Hon har en annan vision, den ar gul. Vi pratar med varandra och forsoker skapa.Efter manga om och men sa kanske den blir rod, fast man vet aldrig, den ar rod for mig, undra vilken farg den ar for henne...

Och sen akte vi till Kerela. Langst ner i sodra indien. Bad i Indiska osianen. Nancys kusiner petade pa mig och pekade pa en vasterlanning som badade i bikini en bit bort, jag foljde hennes finger som ledde till en kvinna med mycket bar hud och jag vande min blick tillbaka till kusinen, hon skrattade och jag konstaterade efter alla kladbad har i indien att bikini inte ar en anstandig swimsout i denna kultur och det forvanade mig att hon forvantade sig att jag skulle skratta med henne. Jag log och tyckte faktiskt det hela var ratt roande, inte direkt bikinin utan at att jag ibland sitter i sa lustiga situationer, vi hade en liten rolig stund tillsammans roandes at tva helt olika saker.. Kewsewnottrad pa garden och nyplockade mango at vi under ett mangotrad i deras tradgard. Hur harligt som helst, sen drabbades jag av feber efter ett skyfall innan vi tog 18timmarstaget tillbaka till Bangalore.

 

glp

5 april 2010 16:51

Lät otäkt med åksjukan.
Men nu är det bara en dag kvar och du får känna svensk mark under dina fötter.Det verkar som du trots allt tycker det är lite spännande med en temperamentsfull person, det blir väl inte långtråkigt.
Nu längtar vi så efter dig,längtan blev värre nu när vi vet att vi snart träffas. Hoppas flygresan nu går bra utn åksjuka och så ses vi om bara tre dagar.
Puss mamma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag precis noterat att det var i princip 2 månader sedan jag skrev det sista ilägget på denna blogg. Jag sitter på biblioteket i Falun. Solen smeker staden med sina långa varma strålar och önskar oss välkommna till sommaren. Det känns som om j...

Sverige hemma igen. Den luften som jag andrats under desa två senaste dagar har varit den luft jag uppskattat mest så länge jag kan minnas. Friskt, svenskt och kallt. ...

Ostressen tar mig till spannade platsen i min dagdrommande varld nar jag inser att jag skulle kunna dagdromma hela dagen utan att behova kanna att jag inte fatt vettiga saker gjort. Detta skulle inte handa i sverige, darfor bor jag passa pa nu och st...

Ahej... sadar ja assa andras vi lite har. Jag gar pa sana har yogaklasser, du vet nar man ska vilka ihop sig sjalv och stanna dar i 5 anetag och sen ska man sla knut pa sina ben och stanna sa i 5 andetag. Han som jag tanar med sager att detta ar det ...

Bangalore. Ja, inte ar et latt att hinna saker man planerar och inte ar det latt att vara organiserad heller men gilla laget kan man ju gora anda. Efter en hel hog med om och men sa far vi komma hem till en kvinna som varit fodd till man. Hon berat...