Indiskt sjukhus.

Ama ropade pamig fran nedervaningen.

- vi aker nu, kommer du?

jag kom nerspringandes och vi borjade var fard till sjukhuset kryssandes genom trafikens hysteri. Hon skulle visa mig runt, jag stod beredd med kameran i hogsta beredskap, hennes vaninna hade opererats och det var sjalva anledningen till var ankomst. Vi mottes av en flock indier som satt pa golvet i vantrummet nar vi klev in genom portarna. Vaggarna hade tonats gra av dammet som virvlade omkring i luften. En snabb tanke slog mig hur mycket sjukdomsbakrerier det inte torde svava omkring darinne och jag kande en enorm lattnad att det inte var jag som lag pa operationsbordet.Ama visade mig runt, det ar inte som i sverige direkt. Hon sa att det inte alls var nagra problem att fotografera pa avdelningarna. Med svenska preferensramar fragade jag sjukskoterskor och lakare sakert tio ganger om om det var helt sakert att man far fotografera pa sjukhuset. De nickade och tyckte att det var charmigt att de ocksa fick vara med pa bild. Jag kande mig illa tillmots. Salarna var om 50 st i varje och  jag hade svart att de en vattenkran och annu svarare att se tvalen dar personalen enligt mina matt matta bor ha tvattat sig fore rent och eftr smutsigt arbete. Jag vandrade ut ur avdelningen och in pa forlossningsavdelningen dar barnen kunde matsas med linjal. Annu en gang funderade jag pa om jag skulle vilja foda ett barn dar och lamnade rummet.

Hon berattade att hon uppsakattade att jag ater med handerna for att det visar att jag respekterar indisk kultur och att jag forsoker lara mig Canada for att forsoka gora mig forstodd.

Jag berattade att jag uppsattar att hon forsoker prata engelska med mig trotts att hon tycker att det ar klurigt.

Vi log mot varandra.

Vardfamiljen bor i ett hus med vasterlansk standard. De flesta i projektet verkar vara medel- overklass och jag funderar pa om CIUs syfte med att rikta sig till alla klasser, kast fungerar i praktiken. Kanske ar detta ett smakprov pa hur det indiska samhallet ar uppbyggt.

Indiskt fangelse - studiebesok.

Sidan jag fick se av fangelset:  Rent, fangarna fick mat  och de arbetar och far lon for det.  Det var tranga celler, mannen sov om 7 st i varje cell medan kvinnorna delade 40 st i varje cell. Mannens arbete vad att snickra, kvinnan gjorde sma blommor i rinull for att salja pa marknaden. Maten de fick serverade sag ut som diarre, de berattade att de bara serverade purre pga att fangarna i annat fall forsoker ta livet av sig genom att kvava sig sjalva med stora matbitar. Jag funderade pa fangarnas uppfattning om fangelset, speciellt efter forklaringen jag precis fick fran en av fangvakterna. Vanliga brott bland kvinnor var stold och bland man, misshandel och mord av fruar. vissa satt pa livstid, vissa kring 10-20 ar.

Vi hade kommit sent till fangelset efter att ha akt 2 mil at fel hall sa vi fick lov att aka tillbaka igen.

|Nagra dagar har gatt, jag arbetar pa ett barnhem vars foraldrar sitter i fangelset, imorgon ska vi till fangelset och prata med foraldrarna.vi kommer ocksa att leka med barnen, lara kanna dom och hjalpa dom till skolan. medan de ar i skolan kommer vi att aka hem till barnens andra foralder och gora en bedomning om vad barnet kan tankas behova. |Vi ska gora en plan for bernets behov infor framtiden. |Detta kanns lite konstigt eftersom vi tyckts fatt stort ansvar med tanke pa att vi inte har nagon utbildning. |Jag ser fram emot jobbet och hoppas att det kommer att bli bra, jag har manga tankar och ideer och jag, samtidigt forsoker jag vara flexibel eftersom indien inte blir som man tanker sig ofta. |Igar skulle jag och min partnerkamrat till jobbet, kl 06.50 ropar jag halvhysteriskt pa henne.

- nancy, vi borjar jobba om 10 minuter....

hon tittar ut fran bardrummet och tittalar mig lugnt och sansat att jag ska ga ner i koket och ata frukost, som bestar av riskakor och chattni. |Efter frukosten fragar jag henne om hon vet vart vi ska, hon skakar pa huvudet och jag undrar aterigen om hon ar medveten om att kl ar 06,57 och vi borjar om 3 min. |Nar vi kommer ut hoppar vi in i en gul liten pickapp vilken mest anvanda pryl ar tutan. val framme pa barnhemmet mots vi av en flock barn som ska till skolan, hon som ager stallet pratar bara canada. |Det ar som att lyssna till ett sagoband som gar baklanges, som att man forvantas en aha-kansla men att den inte riktigt infinner sig. |Vi blir tilldelade ett papper som skrivit i syfte av att ge information, jag satt och funderade pa hur jag skyulle forsta symbolerna och tyckte mig kunna se ett ora i smeten och en krumilur som sag ut som en hast som betar. |Jag vaktes ur mina konsttankar och vi lamnade arbetet.

tydligen hade vi blivit informerade om att kopa bussbiljetter pa statoilenen som ligger bussminuter bort och vi hoppar pa forsta buss som ser ut som en ihoptryckt myrstack. snacka om narkontakt, man far problem om man har cellskrack. |efter att ha hoppat av pa fel busshallsplats, passerat 3 gula kor, 5 hastar som stod och letade gras i asfaleten och nastan gatt ut led av allt tutande hittade vi bussstationen. |Vi upptacker att vi star mitt pa en bilvag, mer likt en gangvag med hundratals manniskor kryssandes mellan 6 stora bussar som ber oss att ga upp i rok genom sitt tutande. |Jag tog nancys hand och bara litade pa henne, vi kom fram, helskinnade. 1200 rupiees, skulle racka till bussbiljetter tiill 1 manad, efteer att ha betalat 1700 ropiees lyckas vi fa biljetter for en vacka. efter att vi gramt oss over priset i 10 min drar min partner in mig i en gul pickupp och jag blir aterigen forundrad av hennes tankande, jag kvaver ett skratt och fragar varfor vi inte tar bussen istallet for att betala enkelbiljetter nar vi har bussbiljetter vi betalat multum for. ...

|Familjen ar underbar, de lar mig |Canada

heggidira - hur mar du|||||||||||:)

Nu har jag varit i Indien i 3 daagar, vi har haft lektioner fran morgon till kvall och lara kanna lekar. Jag kommer att vara med en tjej som heter Nancy dessa 6 manader. Vi kommer att arbeta pa ett barnhem for barn vart foraldrar sitter i fangelset samt gora en plan for barnen for hur de ska klara sig i utan att falla in i drogmissbruk, detta verkar jatteintressant och jag ska traffa familjen jag kommer att bo hos imorgon. Detta blir ett kort inlagg pga begransat med tid. Ha det bra alla i Sverige. Massa Kramar.

De första dagarna på avreselägret är avklarat. introduktion till ELD-samtal och vett och ettikett i Indien har diskuterats. Med andra ord, det kan se ut precis hur som helst och vi kommer med största sannorlikhet att måsta lära om stora delar våra inlärda tankemönster och så kallade mentala scheman. M gick igenom symtomen på kulturchockar och berättade att vi troligen kommer att drabbas av både okontrollerade gråtattacker och idealisering av kulturer. Allt för att kunna orka bearbeta den enorma förändring vi kommer att utsätta våra invanda mönster för. Jag försökte sätta mig in i en sådan situation, då lukter, synintryck, känselintryck och hörselintryck blir förändrade. Jag letade i min minnesbank och fann en erfarenheten från 3 veckor i Malta. Jag oberverade upplevelsen en stund i huvudet och funderade på om bönehusen i Indien låter likadant som i Malta sen släppte jag tanken när M berättade att vi troligen inte kan föreställa oss något liknande och att vi bör vara öppna för allt. 

Vi flyger på fredag kl 09.10 från Stockholm. Sen träffar vi Indierna, de som ska bli våra resekamrater, boendekamrater och projektpartners de närmaste 6 månaderna. Spänning och en snudd av oviss likgiltighet rör mitt känsloliv när jag tänker på det. Precis lika påtagligt som overkligetskänslorna kring att jag står på Indisk makt om 2 dygn.

Slamdog millionaire för att få in någon storts stämning, i mig väckte den ännu en glöd för att hjälpa människor från lidande. Kankse ett omöjligt projekt men en önskan... Nu fortsätter processen, inreseläger och försöken att förstå varför man gör sina val som man gör..

Nu bär det snart av, till ett annat äventyr. Där ja inte betyder ja och nej inte betyder nej. Där tron på heligheten sker till en ko. Där jag snart kommer att vandra, leva och bo. Jobba och skapa någon annanstans, röster talas på sätt som jag inte trodde fanns... som jag inte är van att höra.

Någon berättade för mig att Indier vicka med huvudet när man samtalar, precis som att Svenskar säger "mm" i varannan mening när man samtalar. Undra hur de uppfattar mig  om inte jag vickar på hvudet eller försöker vicka men gör det på ett tokigt sätt? Det första jag ska göra när jag träffar min partnerkamrat är att förhöra honom/henne om sociala koder. det kan vara viktigt att veta hur man torde betee sig för att inte bli missförståd. Jag ska följa min fars råd, köpa mig en karta och leka origenteringskvinna  för att leta kontoller (kännertäcken) för att hitta hem om jag går vilse.

Tenta imorgon. Lungsjukdomar, härtsjukdomar och Diabetes. YA! Snart kan jag känna att terminen är avslutad.