jag hade kommit ner i koket for att fraga var sopkvasten torde befinna sig efter ett sms dar hon talat om for oss att vi minsann torde veta att staderskan inte kommer och att vi bast ser till att stada vart rum nu. Jag oversatte smset i mitt huvud till "jag har en onskan om att ni stadar ert rum nu och jag ar arg for att jag har gatt omkring och stort mig pa detta och av nagon anledning inte bett er tidigare eller inte ansett att jag ska behova be er". Hon, det ar systern i huset som tidigare onskat forandrae beteenden fran var sida dar jag och min partnerkamrat inte ansett att vi torde folja hennes ord. Hon borjar med att tala om for mig att jag torde visa hyfs och inte lagga filtarna pa ena kanten av sangen utan istallet vika de sa att de tacker hela nedre delen av sangen. Jag tackar for informationen och gor henne medveten om att min vetskap inte strackte sig sa langt men att jag blir glad att hon berattar vad hon forvantar sig av oss. Hon ber mig beratta hur jag gor hemma och om jag i vanliga fall ocksa sover i en dammig sang och om jag isafall anser att det ar ett propert beteende. Jag oberverar att jag sitter i en "damn if you do, damn if you dont -situation" och oversatter hennes ord i mitt huvud aterigen "jag ar arg, snalla se min ilska" jag svarar sa gott jag kan och forlater mig sjalv skulden gang pa gang nar hon forsoker fa mig att behalla en ilska eller ett krakilerat samvete.

Senare agnar jag i omgangar timmar at att fundera kring vart jag ska lata min grans ta vid och  med vilken typ av farg jag ska mala upp dessa granser for henne. Jag kande mig en aning utmattad med inte en gnutta arg eller skuldbelagd. Jag funderade pa om jag torde lata henne fa veta att jag blir trott av att fa vissa fragor viktade mot mig och att jag garna lyssnar pa hennes ilska men att jag tar det battre om hon sager det pa ett annat satt?

Ar tacksam for tankar, tips och kommentarer pa etta inlagg.. vad tanker du?

ama ropade ner mig i koket.

- Qutquli! utbister hon i ett leende och pekar pa en stol.

Jag slar mig ner och far tilldelat ris och en gryta med nagra potatisklyftor i.

det finns nagot som kallas gee har, harsket smar pa svenska. Detta tycker vardfamiljen att jag torde ata, dock smakar det lika illa som det later, trotts att jag flitigt forsoker anvanda de indiska ordet gee for att mildra mina assosiationer. Ama marcherar stolt fram till mig med platbuken i hogasta hugg och klickar ditt en rejal geeklump pa min tallrik.

- Beda anti... sager jag i forsok att avleda handlingen men misslyckas.

Jag funderar pa hur tydlig man ska vara om man vill saga nej i denna kultur och konstaterar att mitt typiskt svenska beteende inte ar valkommen i detta hus om jag vill bibehalla en belatenhet i tillvaron. Jag beslutar att byta strategi och nasta gang hon kommer och vill fylla pa mitt geebehov lagger jag handen over talltiken och utbrister

 - illa anti, illa, beda saco PLEASE! och... misslyckas

I samma stund sitter min partnerkamrat dubbelvikt over bodet i basta forsok att dolja ett gapskratt vilket hon inte heller lyckas med, det slutar med att alla runt bordet skattar, toligen at olika saker men det gor ju ingenting och jag kanner mig bade helt plotstligt rofyllt och otroligt frustrerad pa samma gang.

Efter maltiden har jag ett seriost samtal med vardmamman dar jag faktiskt lyckas fa henne att forsta att jag inte tycker om harsket smor. Hon berattar att hon inte tanker ge mig mer gee. Jag ler och kanner mig riktigt duktig, for det ska jag saga er, sahar tydlig behover man deffenitivt inte vara i sverige.